Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
skräckt, och lade varsamt armen fast kring
hennes lif... Min lilla stackars tös... Men
du ska få se... du ska få se ... försökte han
tafatt, hviskande att trösta henne.
— Ni tro allihop att allting är så lätt och
enkelt, snyftade Ebba förtvifladt. Att man bara
behöfver vilja...
— Inte kan du tro, att jag tror det?...
Men om du bara ville försöka... Han tryckte
sakta, liksom sökande eller pröfvande, sina
stora, skäggbevuxna läppar mot hennes öra.
Ebba ryckte till och drog sig häftigt,
ytterligt skrämd, ur hans armar. Se hur enfaldig
du är! mumlade hon och sjönk med näsduken
för ögonen, utmattad af sin egen sinnesrörelse,
åter ned på trädgårdssoffan. »Försöka!» — Hon
såg upp. Hur skulle ett sådant försök sluta?
Inte ville du taga en sådan risk?
— Ville!... När det gäller dig, är jag
beredd att ta hvilken risk som helst, bedyrade
han lidelsefullt. Han satte sig bredvid henne
och ville åter draga henne intill sig.
— Sitt inte så nära mig, Johan... Jag
är så nervös, att jag skriker, bara du rör
vid mig.
Han tog genast undan armen och utan att
säga ett ord, djupt sårad af den rent fysiska
vedervilja, han i detta ögonblick anade hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
