Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
— Och om det alltså varit han, som nu
suttit bredvid dig på bänken och...
— Tig, Johan. Jag har aldrig sett dig så
... vild förr.
— Nej du har aldrig sett mig så vild förr
— som du säger. För nu är jag utom mig —
utom mig, säger jag dig... Jag kan inte ens
tåla att tänka mig... Han stötte afbrutet fram
orden. Jag säger dig, Ebba — han drog henne
åter häftigt in i sin famn och ville inte längre
veta af hennes förtviflade motstånd — du gör
i kväll något, som du kommer att ångra...
Hör du?... Förstår du mig?... Du kommer
att ångra, att du nu skjuter ifrån dig den ende,
som verkligen älskar dig — som alltid har
älskat dig...
— Du vill tvinga mig?...
— Ja. Om intet annat hjälper, vill jag
tvinga dig att inte kasta bort dig själf.
— Hvad vet du? — Hvad vet du? Hon
stötte honom häftigt och vredgadt ifrån sig och
lyckades ändtligen göra sig fri. Alla ligga ni
öfver mig — du och tant Mary och Agnes,
allihop — med era råd och er ängslan och ert
snusförnuft. »Kasta bort mig!» Som om ens
någon på allvar ville fresta mig till det!
— Om jag bara visste det! Hans röst
var nu lugnare, han hade återvunnit —
åtminstone till en viss grad — herraväldet öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
