Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
jag nog packa in dina saker... Jag blir
färdig på tio minuter, när du bara är ur vägen
... Men — Agnes — behöfver du den där
hatten? Kom ihåg, att det är månsken och
att det är modernt att vara barhufvad, och
att stackars tant Wackerdorn, som ännu sätter
värde på att »se nätt ut», också måste ha plats
till sina grejor.
— Jag får väl inskränka mig då, sade
Agnes godmodigt och skrattade litet generad.
— Min älskade unge! hon tog Ebba i famn
där hon barfota stod på golfvet i sin långa
nattdräkt framför den öppna kofferten... Och
så lofvar du mig alltså, hviskade hon in i örat
på henne, att du nu inga dumheter gör?...
— Jag lofvar ingenting, sade Ebba. Men
du vet, att jag lika litet som du... Nå, det
gör detsamma... Jo, jag lofvar. Jag lofvar
att jag skall tänka på allt hvad du har sagt
och menat...
Agnes skrattade.
— Jag vet nog, att du är förnuftig, när
det kommer till stycket, sade hon beskyddande,
men kom ändå ihåg — du, som är så rädd för
månen öfver Heidelberg — kom ihåg: att den
också på samma gång skiner öfver Wiesbaden.
Hon nickade tvärs öfver rummet och
stängde dörren efter sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
