Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Hon afbröt sig. Men då Ebba inte svarade,
bara såg på henne, återtog hon med stigande,
nästan aggressiv säkerhet:
— Jag vet ju, att föräldrar och vänner
så godt som alltid anse för sin heliga plikt att
af alla krafter söka förkväfva och nedtrampa
och resonera bort en sådan tidig känsla —
till och med förlöjliga den... I många fall ha
de kanske också rätt, jag vet inte... Men d e t
vet jag, det har jag sett, att i ett förhållande
mellan man och kvinna, som skall vara lifvet ut
— i ett äktenskap alltså, tillade hon lägre — att
där duger i längden ingen annan grundval att
bygga på än just denna stackars ungdomliga
och blinda kärlek, som vågar allt och tål allt,
och som många ändå knappast själfva töras tro
på...
Hon teg tvärt. Det var lätt att se, att
hon redan ångrade sina ord, men ändå — för
en gångs skull — inte kunde motstå frestelsen
att få tala ut. Medan hon med nedslagna ögon,
en smula darrande på händerna, alltjämt,
liksom förut oupphörligt bläddrade i boken, som
ännu låg i hennes knä, sade hon åter:
— Jag tror, förstår du — jag är nästan
säker på — att en sådan ömsesidig
ungdomskärlek och endast och allenast den verkligen
räcker till att lefva på och tära på ett helt
långt lif igenom...
16. — Malling,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
