Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Eva hade ännu inte brutit brefvet: hon
stod stilla med det i handen, förlägen under
moderns blick. Och ett par ögonblick var det
alldeles tyst i den djupa skuggan under
häng-almen.
– Låt mig hjälpa dig, sade Ebba skyggt
till sin kusin, som ännu stod där lika
obeslutsam och förvirrad. Jag menar... jag förmodar
du måste resa ...
— Ja, låt Ebba hjälpa dig, sade Alexandra,
plötsligt åter mycket behärskad ... Seså, Eva
lilla... gråt inte så... Vi måste resa ännu i
afton.
— Vi? sade Eva. Midt igenom tårarna
och ångesten fick den djupaste förvåning uttryck
i hennes röst.
— Jag reser med dig, sade Alexandra blott,
som om det varit den naturligaste sak i världen.
Inte kan jag låta dig resa ensam... Men du
har ännu inte öppnat hans bref?...
Evas händer darrade, när hon bröt
kuvertet. Hon såg ned på papperet och räckte
det till modern:
— Det är till mamma, sade hon enkelt.
Alexandra tog den lilla tunna
papperslappen och tryckte handen hårdt in mot bröstet.
Hennes röst var nästan kväfd, då hon sade:
— Qå, flickor... Låt mig nu vara ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
