Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
inte är förnuftig (eller alltför förnuftig —
jag vet inte hvilket, och hon vet det inte själf)
och inte är lik någon annan.
— Lik någon annan! — säger fröken Ebba
och knycker på nacken. Det fattades bara!
Nej, hon är inte lik någon annan, det skall
Gud veta, hon är rätt konstig af sig, och ibland
önskar jag henne helt annorlunda. Men nu
ä r hon sådan, och det tjänar inte till att
försöka skapa om henne. Jag uppger det. Där
hör du: jag uppger det och tar dig sådan som
du är.
Jag kysser dina händer, Ebba — två kyssar,
tusen kyssar på den vänstra, som är min (utan
ring!) och har ett krokigt lillfinger. Du borde
ha suttit midt emot mig.
Hvarför kunde du inte skyndat dig och
sagt »ja» på Sonnenberg, innan han kom?
Det var nådens timme, och himlen öppnade
sig — men du skulle förstås spänna upp din
paraply. Annars hade du ju heller inte varit
dig lik! Men jag har bra svårt att förlåta dig
det, Ebba. Därför reste jag från Wiesbaden,
och nu är det hela två dagar sedan vi ha sett
hvarandra. Ända från i fredags klockan två har
jag suttit här i Schlangenbad och varit ond på
dig och tänkt på dig.
Var nu förståndig, låt nu öfvertala dig. Låt
oss våga det, mitt hjärta — tvehågsna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
