Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
kade litet och sade långsamt, i lägre ton, nästan
ovillkorligt: dig.
Deras ögon möttes: Ebba satte med en
ofrivillig, alldeles omedveten rörelse bägge
händerna för sitt ansikte, och i det han sakta
drog henne fast intill sig, hörde hon honom
mumla:
— Och hon kan tvifla...
Tonen gjorde Ebba — för första gången
i hennes lif, tyckte hon — varm helt in i
själen.
De blefvo stående midt på golfvet för
vidöppna fönster. Ebba lyfte sitt hufvud, som
nästan låg på hans skuldra upp emot honom
och han böjde sig djupt ned öfver henne.
Aldrig hade någon af dem sett en annan
människa så djupt in i ögonen, som de nu sågo
hvarandra.
— Nej... jag skall inte, sade Hardenfeldt
i kväfd, tvungen ton, som svar på en ovillkorlig
rörelse hon hade gjort med hufvudet. Nej,
jag skall inte... Hade det varit hvilken som
helst annan kvinna, hade jag kysst henne. Men
du... Så länge det är din innersta instinkt,
att beständigt vika undan...
Ebba brast i gråt. Han förstod henne
ju inte! Hon längtade efter hans kyss, längtade
så att hon kunde dö, och han... Han inbillade
sig att skona henne, han nekade henne...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
