Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
nuftig, så långt ifrån... Ibland vill du bara
raljera och göra narr åt allting...
Ett ögonblick förut hade de varit så nära
hvarandra — nu såg ingen af dem längre klart
i den andre. Att han hos henne — som han
trodde — funnit tecken till motvilja och fruktan,
när han med ömhet och lidelse närmade sig
henne, sårade honom mera än hon kunde förstå.
Och att hon i nästan samma sekund kunnat
beskylla honom för att vara »kall» och
»förnuftig» — eller h a varit det!... Nej, han
förstod henne inte. Han förstod inte, att hon i
detta ögonblick hade behof af att tala om allt
— om alla de känslor och tankar han hos
henne väckt, de förbigångna och glömda såväl
som de nuvarande.
— Tala inte så mycket! afbröt han henne
litet retligt, skarpt. Ord och förklaringar tycker
jag du skulle fått nog af — de öfvertyga dig
ju ändå inte. Du kan inte lita på mig — det
är klart. Det är — nu som förr — början och
slutet. Och du vill låta mig förstå att också jag
gör bäst i att inte lita för mycket på dig.
Men det gör jag.
Ebba skakade bara på hufvudet med
nedslagna ögon.
— Där går du och grubblar och beräknar
och vill vara så försiktig och är rädd för att
i din upphöjdhet känna dig lika liten och dum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
