- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
101

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

medvetande af sig sådan hon är i Gud, och efter
upptäckten af begreppen frihet och personlighet kan menniskan ej
längre fattas såsom skapad, utan måste tänkas såsom
ursprunglig, så att hon är sjelf i Gud; och manifestationen
af denna sanning är uppträdandet af en historisk person
—t-Christus.

Denna theori börjar således med tro, och är en
fortgång till insigt; striden mellan dessa båda och den sednares
fortskridande är historiens och den menskliga kulturens
rörelse. — Kasta vi en blick framför oss, så visar filosofien
en oupphörlig ockupation af ett allt större område, ifrån den
tid hon lärde känna sitt eget väsen, d. v. s. stälde sig på
frihetens område och basis. Friheten bemäktigade hon sig
genom Kant. Af Fichte gjordes personligheten till
vetenskapens medelpunkt, hvarigenom filosofien förflyttade sig inom
gudomligheten sjelf. Sednast har hon försökt att bemäktiga
sig äfven dess begrepp; hvilket är nutidens filosofiska
rörelse. Det kommer nu an på, i hvad mening denna
ockupation kan ske. All ockupation innefattar ett underläggande
af föremålet, och detta är den motsägelse, som det
sistnämnda problemet i sig innehåller, alldenstund det väsende,
hvars begrepp här skulle underläggas vetenskapen, är det
absoluta. Utgången kan således ej blifva tvifvelaktig:
nemligen att filosofiens sista akt ej är en akt af ockupation,
utan af subjektion. Men denna måste, för att vara fri.
försöka sig på sitt föremål, eljest vore det en tvungen, d. ä.
oförnuftig, subjektion. Den måste vara fri: det är Guds
vilja, hvilken i detta fall, såsom i alla andra, lärer svara
(or utgången.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free