Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
landet alldeles motsatt i Fichtes praktiska filosofi, ocb i detta
afseende blef systemet sig sjelft motsägande. Han hade
nemligen enoncerat sitt system såsom en tankens förklaring
ur sig sjelf, och således den yttre verlden såsom blott ideell.
Men just tör att friheten skulle vara verklig, måste äfven
gränsen, hvarpå den agerar, vara det; hvarföre ock denna
gräns inom nyssnämnda del af vetenskapen blir verklig just i
och för det moraliska intresset. För öfrigt sättes äfven inom den
praktiska filosofien gränsen såsom verklig endast för att åter
af friheten negeras. Härigenom exilerade ur naturen allt lif,
och den blef blott en död massa, hvars organisation Fichte
oupphörligen postulerade, alltsom han i praktiskt afseende
behöfde den för intelligensens existens. Deruti ligger det
våldsamma i hans system. — Denna gräns, som ger Fichte
så mycket att göra, skall således alltid på en gång vara ideell
i theoretiskt och reell i praktiskt afseende och i båda
afseenden upphäfvas; dermed drar det sig dock på långbänken,
och Fichte stannar i en motsägelse som blott i ett oändligt
approximerande kan lösas. Det absoluta går ock dermed
förloradt och förvandlas i en alltjemt sig regenererande
relativitet; och det kunde blott såsom tro existera, först såsom det
sista i hans förra, sedermera såsom det första i hans sednare
filosofi. Guds förhållande till verlden blir alltid det
obegripliga, med hvilket man ej kan komma längre än att begripa
det vara obegripligt.
Filosofiens nästa steg var nu, att göra allvar med denna
Jagets obetingade natur, hvilken hos Fichte ständigt blifvit
postulerad, men aldrig realiserad; så nemligen, att hvarje
gräns kunde uppvisas såsom verkligen satt endast genom den
produktiva förmågan sjelf, hvilken således, sättande sina egna
gränsor, blott är ändlig så vida den är oändlig. Härmed
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
