Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
för att vinna klar insigt om sitt eget väsen, underkasta sig
denna operation, och äfven den har sin tillfredsställelse;
ja , tanken inombords ger denna tillfredsställelse i vida högre
grad, än som kan vinnas genom naturens undersökande.
Först genom utveckling till sin rena gestalt säsom sådan
får tanken sin energi, ty den afkläder då allt tillfälligt.
Ponera ock, att tanken verkligen tyckes ha mera energi
såsom förenad med känsla och vana, så medför dock denna
förening en ännu större olägenhet, än den fördel den
syntes innebära; ty om tanken har lättare spel inom gebitet
för en vana, så blir den så mycket mera främmande inom
gebiten för alla andra vanor, o. s. v. De omedelbara
öf-vertygelsernas upptagande och utveckling inom tankens eget
element är derföre det enda sätt att göra dem universella
och allmänt erkända. Blott så äro de tjenliga att verka för
mensklighetens kultur i sin helhet.
Vi ha betraktat det 18:de århundradets filosofi i dess
riktning på naturen och på tanken eller intelligensen. Detta
är dock ej det högsta momentet i den betraktelse, hvarmed
jag velat gifva en öfversigt af denna filosofi. En ännu högre
betydelse får densamma då den flyttas in i gudomligheten.
Den blir der visserligen fruktansvärdare, men ock lyckligare,
i fall den når sitt ändamål. Ty den oändliga intelligensen
är ej någonting som den ändliga omfattar, utan tvärtom
något hvaraf denna omfattas, den är ett förintande af
individualiteten, emedan tanken om denna intelligens, i
hvilken allt ändligt förtäres, är en akt af honom sjelf, ej
af den ändliga varelsen. För att genom en bild göra
klart hvad jag menar, må jag nämna en af Svedenborgs
dogmer. Ingen själ finnes, säger han, hon må hafva
lefvat huru som helst här på jorden, som ej önskar att bli
salig. När hon nu kommer in i andeverlden, går man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
