- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
119

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

Uppenbarande tanke, men som ej ännu hadè kommit till
medvetande af sig sjelf, utan endast var instinkt. Sjelfva
begreppet om naturen hade derigenom blifvit uppflyttad t i
en högre potens: tanken var ock i naturen immanent;
hvilket låter rättfärdiga sig genom den enklaste reflexion, t. ex.
på lifvet eller organismen, som är ett absolut inre, och på
organisationen såsom ett inre vexelförhållande: det är tanken
sjelf stadd i ett inre arbete, och begreppet af tinget är sjelfva
den omedvetna regel, enligt hvilken tinget formerar sig.
Härutur kan ock den hemkänsla förklaras, med hvilken
upptäckterna af naturens ändamålsenlighet äro förbundna. Det
är liksom ett utvidgande af intelligensens eget hem. Det
är ett annat förnuft, som kommer hans eget till mötes; och
det är i detta sammanträffande mellan mitt subjektiva
förnuft och förnuftet i objektet, som nöjet af vetenskapliga
upptäckter består. Det är på en gång det högsta nöje och en
rening både för tanken och för objektet, som upplyftes
inom tankens rena ether. Hvilken stor makt denna lvcka

w

eger, kan ej bevisas bättre än af det välde den har öfver
alla, äfven de mest vidriga sinnliga företeelser, t. ex. vid
anatomiska undersökningar o. s. v. Ty i och med detsamma
tanken inser sammanhanget i sådana företeelser, är den lycka,
den klarhet, som en slik upptäckt medförer, så verksam,
att den ej blott aflägsnar det vidriga i intrycket, utan blir
en njutning. Om nu tanken, använd i den yttre naturen,
kan ega sådana resultater; huru mycket mera skall det ej
vara händelsen då den är riktad på sig sjelf? — Äfven
andens fenomener ha en yttre sida, intryck, känslor, o. s. v.
Att utveckla dessa till sina tankar och visa deras inre
betydelse och relationer, är vä? en smärtsam operation, liksom
om man ville upprycka menniskans inplantade vanor o. s. v.
med roten, för att betrakta denna rot; anden måste dock,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free