Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
heten möjlig? Hvilket skulle leda 1:o till upptäckandet af
tankens formella lagar, som gälla om allt innehål]; 2:o till
filosofiens utveckling såsom ren idealism, så att t. ex. i
Ficbtes åsigt erkändes, att motsatsen mellan form och
innehåll låge inom medvetandet, och att båda dessa korrelater
vore en produkt af detsamma sjelft. Den synthetiska epoken
under denna period är all-enhets-läran, som är en förandligad
Spinozism, så att substansen här äfven blir subjekt, d. v. s.
vet af sig; och emedan den fattades så, att den vet af sig,
skulle här först idéen uppstå om en enhet, ur hvilken båda
de motsatta riktningarne — den reella och den ideella —
bröto ut. Dessa båda riktningar lemnade Schelling såsom af
hvarandra oafhängiga, i det han sade, att all-enhets-läran blott
derigenom, att båda fattades såsom sjelfständiga, kunde
framställas. Men då detta system redan från början stod på
idealistisk basis, låg emellertid tydligen deri, att naturen blott
var tankens förutsättning. Häraf blef ock en följd, att ur
samma system en tendens skulle uppstå, som sökte härleda allt
ur en tankens monism, så att naturen till sjelfva sitt begrepp
fattades och utsädes såsom endast varande tankens * egen
förutsättning, hvilken han sedan såsom sådan igenkänner och
med sig identificerar. Det tredje steget i denna synthetiska
epok återstår att taga. Väl äro försök dertill gjorda, i
Ny-Schellingianismen, af dem som kallat sig lärjungar och
arftagare af Schellings nya läror. Hvad desse filosofer vilja,
är det rätta och går ut på att vindicera personligheten. Ur
den Hegelska universalismen framstår således, med dem,
åter fordran af individualiteten såsom absolut. Personligheten
är ock dessa herrars stridsrop; men så vidt jag kan se,
hafva de ej fattat problemet för dess finnande och
vindice-rande riktigt. De vilja inom personligheten konstruera
filosofien, men inse dervid ej att personligheten icke är blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
