Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
menniskan alltmer måste kasta öfver bord de yttre stöd som
man förut för densamma ansett nödvändiga. Menniskorna
komma derföre allt närmare hvarandra, och, vare sig i hat
eller kärlek, dock i alltmer andeliga förhållanden. Men
häraf är ock tydligt, att i det hela liksom i det enskilda
är betydelsen af intelligensens timliga lif den, att utgöra en
förberedelse och förutbestämmelse för evigheten; och tidens
utveckling består just deri, att dess bestämmelse allt mera
visar sig vara en sådan. Denna fordran blir derföre också
allt mera pressant och tål allt mindre ett uppskof.
Vi kunna sätta dessa våra sednaste betraktelser öfver
personligheten i sammanhang med hvad vi förut framställt.
Vi sågo. att personligheten i början visar sig såsom natur,
nemligen såsom saknande ett sjelf. Först i ungdomen, sade vi,
börjar det moraliska medvetandet, med jagets uppgång. Detta
medvetande, såsom ett för alla gemensamt och alltid giltigt,
kort sagdt, som medvetande om ett allmänt, innebär såsom
sådant en abstraktion från allt naturligt och visar sig derföre
som en närvarande lag, och då frågan om dess
verkställ-barhet framträder, leder denna till det moraliska idealet.
Båda äro ej ännu verkliga, men möjliga och nödvändigt
möjliga. Men explikationen af denna möjlighet finnes ej utan
en moralisk lagstiftare. Detta uttrycker det andeligas
nödvändiga transformation inom medvetandet, genom hvilken
intelligensen alltmer känner att hans förhållande ej blott är
till en vilja, utan till en viljande; endast derigenom blir hans
moraliska förhållande af rätta arten. Ungdomens jag är
härvid mest expansivt, hvarföre den ock mest öfverflödar i ord
om uppoffring o. s. v., hvarigenom den tyckes sätta sig
sjelf och sin egen personlighet i skuggan. Men dermed är
det i sjelfva verket ej så uppriktigt menadt, ty då det
moraliska såsom blott lag är otänkbart, så blir det, vid dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
