- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
232

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232

endast såsom ett sinnligt väsende, hvilket bestämmes af en
vilja utom henne, hvarvid således naturen spelar
hufvudrolen; som ock, å andra sidan, att denna naturens makt
likväl alltmera aftager, i samma mån som intelligensen
utvecklar sig, hvilket sker i kommunikationen med andra
intelligenser. Väl är det sannt att ingen sådan kommunikation
utan sinnliga uttrycksmedel är möjlig. Derjemte måste man
dock erkänna, att det, som genom dessa medel effektueras,
till medlen sjelfva står i intet förhållande. Hvad som
nemligen genom dem kommer till verklighet ligger ej i det
sinnliga sjelft, utan det är ett rent andeligt, som sålunda
uppenbarar sig och kommuniceras liksom genom ett ömsesidigt
vidrörande af sjelfva personligheterna. Redan vid
intelligensernas kommunikation upphörer likväl äfven det sinnligas
nyssnämnda role i ett afseende. Om nemligen det
personliga förhållandet rätteligen så kan betecknas, att det först
utgör personens förhållande till sig, för det andra
förhållandet till andra, och for det tredje till Gud: så är det första,
åtminstone att börja med, mest sinnligt eller öfvervägande
naturligt; naturen spelar ock en röle i förhållandet mellan
intelligens och intelligens, ehuru här, enligt hvad vi nyss
nämnde, endast såsom anledning, ej orsak; i det tredje
förhållandet åter upphör det sinnligas röle helt och hållet,
hvilket alltså är ett rent andeligt. Således är det menskliga
lifvets mål, att återfinna sitt renade sjelf i Gud, och i
honom står detta sjelf redan öfver tidens gräns, och det
naturliga deri är utplånadt. — Gäller nu detta om hvarje enskildt
menniskolif, så kan ej heller förhållandet i hela
menskligheten vara något annat, hvadan alltså mensklighetens
utveckling består deri, att de rena personliga förhållandena alltmer
framträda i sjelfva sinnligheten. Detta uttrycker den allt
större role som personligheten kommer att spela, så att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free