Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
förut egt. Furstemakten helgades till kyrkans och
renlärighetens beskyddare och upprätthållare, och kring thronen,
tänkt såsom en institution af gudomligheten (hvilket
katho-licismen aldrig erkänt, utan tvärtom räknar den furstliga
makten till det oheliga), slöt sig presterskapet såsom en
politisk korporation, af den förra i sina rättigheter och sin
renlärighet skyddadt. Men om sålunda ännu en gång, äfven
inom protestantismen, en yttre auktoritet gjort sig gällande,
och om med detsamma presterskapet återigen fått en
verldslig betydelse; så har detta genom det sätt, hvarpå
det skett, medfört en annan, högst märklig verkan.
Reformationen utgjorde från början er* protest ur församlingen
mot påfvemakten; den var tillika en protest af lekmännen
mot presterskapets uteslutande andeliga myndighet,
hvilket sista äfven visar sig deri, att sjelfva presterskapet inom
protestantismen har en helt annan betydelse än inom
katholi-cismen. Den skarpa gräns, som enligt den sistnämnda
åsigten finnes emellan den andeliga och den verldsliga
församlingen, borttogs nemligen af den förra, så att, ehuru det är
enligt med gudomlig och mensklig ordning att ett stånd för
förvaltandet af menniskans högsta angelägenheter finnes, delas
likväl omsorgen om dessa med församlingen, liksom ock
uppbyggeisen vid gudstjensten är ömsesidig, hvadan den rätte
presten är den, som också vill lära af sin församling. Om
sålunda reformationen i allmänhet innebär och medförer ett
högre berättigande af det verldsliga samhället, så är deraf
blott en naturlig följd, att det personlighetens andeliga
berättigande, hvarmed den började, skulle fortgå och leda
tillerkännande af personlighetens äfven verldsliga berättigande.
All rättighet har nemligen ytterst sin grund i personligheten,
hvilken åter i intet afseende låter använda sig såsom blott
médel för yttre ändamål. Det är härifrån som läran om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
