Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
menniskans rättigheter såsom sådan härledt sig; en lära,
hvarur den politiska hvälfning uppstått, i hvilken vi lefva
Men äfven häruti kunna vi ej undgå att se en progress i
mensklighetens utveckling från sinnliga och sinnligt-andeliga
till allt mera rent andeliga förhållanden; en progress alltså,
under hvilken det andeliga i menniskans väsende, d. v. s.
personlighetsprincipen, allt mera framträder, ej blott i
kyrkligt, utan äfven i verldsligt afseende. Visserligen har denna
princip inom det sistnämnda gebitet under den sednaste
verlds-epoken mest framträdt i sin negativa, förstörande
riktning, hvilket är en naturlig följd af dess ännu öfvervägande
sinnliga uppfattning. Så mycket är dock klart, att det, äfven
i denna riktning, företrädesvis är andeliga krafter som göra
sig gällande; och med dessa krafter förhåller det sig
derföre sålunda, att de ej vika för yttre våld, att de respektera
endast sin like, och kunna endast genom andeliga krafter, d.
v. s. genom sin egen utveckling, regleras, förlikas. Men
till hoppet härom berättigar endast den sanna uppfattningen
af personlighetsprincipen. Vi hafva visat, att personligheten
såsom isolerad är den destruktiva sidan af principen, det
onda, ett jag som ej erkänner något du. Uti
personlighetsprincipen i sin rätta, öfver sinnligheten höjda natur ligger
deremot nödvändigt begreppet om ömsesidighet; och detta
ömsesidighets-förhållande utvecklar sig i och med
detsamma som personlighetsprincipen sjelf allt renare
framträder. — Det är tron på dessa andeliga krafter, på det
segrande goda de innehålla, — jemte det onda de
visserligen äfven framkalla, — som är den rätta tron på en Gud,
pä en ledande försyn och på en försoning, hvilken derigenom,
att den allt mera renar menniskans förhållande till sitt
upphof, äfven allt mera renar hennes förhållande till sina
likar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
