- Project Runeberg -  Erik Benzelius d. ä. / I. (1632-1687) /
68

(1897-1902) [MARC] Author: Henrik Nicolai Clausen Afzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Benzelius mot

synkrelismen.

68

FEMTE KAPITLET.

Benzelii verksamhet i kommissioner m. m.

Vi hafva redan i tredje kapitlet omnämnt, att Benzelius ofta blef
hindrad i sin direkta verksamhet såsom universitetslärare på grund
af en mängd kommittéuppdrag, som splittrade hans tid och ej
sällan nödgade honom att vistas borta från universitetet. Vi vilja
här nedan redogöra för de viktigaste af dessa uppdrag, hvaraf vi
skola finna, att Benzelius äfven tog dylikt arbete på fullt allvar
och i de flesta fall var den, som dikterade beslutet och affattade
utlåtandet.

Den »store kurfursten», Fredrik Wilhelm I af Brandenburg,
bekände sig, som bekant, till den reformerta protestantismen.
Visserligen hade han, för att lugna lutheranerna, 1653 förklarat,
»att en hvar oförändradt och utan inskränkning kunde förblifva
vid den augsburgiska bekännelsen och därutinnan hvarken skulle
hafvande, som utfärdade order, att Buxbom skulle gripas, utan att detta
dock ledde till något resultat. Under sådana förhållanden, och då man
inom akademiska kretsar med all rätt var djupt upprörd öfver tilldragelsen,
vände man sig till akademiens kansler i förväntan, att denne icke skulle
tillåta, att en så grof ogärning blef ostraffad. ! Men äfven här hade
man missräknat sig. Kanslera svarade visserligen med beklagande af
det skedda, men tillägger, att intet vore att göra i saken, enär Buxbom
»var sin kos borta». Det enda vore, att vederbörande ville skrifva till
Kongl. Maj:t med begäran om Buxboms häktande. Denna sista åtgärd
blef emellertid aldrig vidtagen, sannolikt därför, att man tydligt nog
kunde läsa mellan raderna i kanslerns bref, att man komme att besvära
sig i onödan. |

1 Upsala akad. konsist. arkiv: Bref till Kongl. Maj:t och kanslern
1675—985: 49. 1 maj 1678 s. 70. .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebenzelius/1/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free