Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
förhållande till landshöfdingarne, så långt detta sig göra lät, dels
därpå, att de sistnämnda å sin sida ej gärna stötte sig med den
aktade och äfven på högsta ort mycket inflytelserike biskopen. Men
om än detta goda förhållande var regel, så hindrar det icke, att
undantag från regeln gåfvos. Härom mera längre fram.
En befordringsgrund, som tillkommit genom gammal häfd och
som till stort men för kyrkan under en lång tid fått betyda allt för
mycket vid ecclesiastika befordringar, var den s. k. konserveringen,
som ej var annat än ett slags pensionerande — i högst beklaglig
form — af en afliden prästmans änka eller barn. Sedan den, om
också villkorligt, blifvit legaliserad genom 1572 års kyrkoordning,
blef den tillämpad och missbrukad i en utsträckning, som ledde till
de mest skriande orättvisor vid prästerliga befordringar.
Härpå synes 1686 års kyrkoordning hafva velat göra ett slut,
då den visserligen icke helt och hållet stryker denna befordrings-
grund, men dock låter den stå kvar på ett sådant sätt, att den
endast i sista hand må tagas med i beräkningen. Sedan nämligen
kompetensvillkoren äro upptagna i en paragraf, ! utan att bland
dem något nämnes om prästmans benägenhet att vilja konservera
den aflidne prästens familj, göres i följande paragraf ett tillägg, att
hänsyn må tagas äfven till dem, som äro mycket fattiga och hafva
många barn, samt till dem, "hvilka den frånfallne kyrkoherdens hus
upprätta och understödja kunna; dock så, att församlingens gagn och
goda förnämligast och jJör all ting därhos sökes och anses, efter slika
prästgäll intet ligga under någon arfsrätt, utan ett fritt och ordentligt
val, hvilket med allt skäl bör falla på dem, som äro mest skicklige och
bäst jörtjänte. Om son eller måg är, som pröfvas därtill så tjänlig och
så värdig som någon annan, då bör han ock billigt ihågkommas och be-
fordras".? .
Det vill tyckas, som borde det ej hafva varit allt för svårt att
förstå, hvad kyrkolagen i denna paragraf menar, men visst är, att
själfrådiga biskopar och kapitulares allt för ofta läto den i sista rummet
kommande befordringsgrunden blifva den afgörande. Att ett sådant
tillvägagående skulle vara i strid med Benzelii rättrådiga och lag-
1 K. 1. kap. 19 8 7.
? K. I. kap. 19 $ 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
