Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
mig skola hädanefter genom Guds hjälp och bistånd vilja afstå med
sådana grofva otidigheter och mig högt beflita om ett ärbart lefverne
och sådant förhållande både publice och privatim, som mitt ämbete
och grå hår bäst anstår, så framt jag vill undvika det straff, som
löper på det redan gjordt är och slika förargelser förtjäna.” — —
På utsatt dag! inställde sig A. med tvenne socknemän från
Stigtomta, som sade sig hafva varit närvarande i kyrkan den 4 sist-
lidne Oktober. De sade, att den utvisade bonden alltid varit en
orolig man. Både han och hans hustru hade varit med vid skrifter-
målet, men gingo sedan icke till H. H. nattvard. Kyrkoherden hade
i sin skrud gått gången utföre och "kastat ord på dem, men hvad
för ord det vara månde, visste de icke". De tillstodo oljudet, som
föröfvades på vallen och i öfrigt hvad som lagts pastor till last,
men de bedja å församlingens vägnar, "att pastors förseende måtte
blifva försont, därom han ock själf ansökt". Och slutet på denna
långa och invecklade tvistefråga blef märkligt nog, att A. för sin
höga ålders skull och på församlingens förbön slapp undan med en
allvarlig skrapa och förmaning samt böter till de fattiga och till
kyrkan. ;
Att A. icke tog sig mycket nära af denna skrapa eller må hända
rättare, att han saknade kraft att hålla tukt och ordning till och med
i sitt eget hus, framgår af konsistoriiprotokollen, i hvilka han redan
samma år låter på nytt tala om sig. Där omtalas nämligen, att
Aurelii hustru den 23 Juli 1692 kom till konsistorium, gifvandes
klaganden till känna det syndfulla lefvernet, som föres i Stigtomta
prästgård af hennes hemmavarande styfbarn, fem döttrar och två
söner i kyrkoherdens föregående gifte, "genom eder, svordom och
bannskap, och att hon blifver hädder, försmädder, bannader och ök-
nämnder tid efter annan, och det af dem samteligen, så att hon
ingen undantager, utan den ena är så vanartig som den andra".
Hon begärde nu skydd af konsistorium. Domprosten fick i uppdrag
att skrifva till kyrkoherden "med starka förmaningar och åtvarnin-
gar”. Själf tog biskopen styfbarnen i upptuktelse i följande stränga,
men väl berättigade och behöfliga bref: "Det är högst beklagligt att
höra berättelser om ett sådant oskickligt och förargligt lefverne, hvarpå
icke annat kan följa än Guds rättvisa vrede och straff såväl öfver
Eder, som brottsliga finnas, som ock öfver dem, som göra sig del-
aktiga af sådan misshandel genom sin klenaktighet och stillatigande.
Tillförene äro åtskilliga gånger några berättelser inkomna om ett
sådant oväsende i Stigtomta prästgård, hvaremot trogna och allvar-
samma förmaningar gjorda äro. Och hade man förmodat, att sådana
18, EK. P. den 9 Mars 1692.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
