Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
större, än jag kan något rätt skrifva".’! Dylik klagolåt skulle i det
oändliga kunna anföras.
Särskildt inom Örebro län synes den i sig själf så förödmjukande
och för lärarne nedsättande socknegången hafva varit för vederbörande
bitter och gjort ordspråket ”nostra fama fames” till en bedröflig verklig-
het. ? Och det gick så långt, att landshöfdingen i Örebro, F. Fäger-
schiöld, nödgades utfärda ett strängt cirkulär af den 9 Augusti 1694
med anledning af skollärarnes i Örebro klagamål. ?
Att man icke visade sig mera mån om underhållandet af skol-
huset i Örebro, än man var om lärarne, framgår af ett kungligt bref
af den 17 November 1691, hvarigenom en kollekt från hela stiftet
beviljades Örebro skola. Borgmästare och råd hade nämligen hos
Kungl. Maj:t anmält, att skolan var så förfallen, att man svårligen
kunde däri undervisa och lära ungdomen.
Man kunde hafva anledning att tro, att alla dessa klagomål,
som ju erkändes vara berättigade och hvilka man äfven sökte af-
! Brefvet finnes i 1694 års Acter i 8. K. A.
2 Jfr K. Fr. Karlson: Blad ur Örebro skolas historia. Fjärde häftet
s. CX VIII
3 Landshöfdingens cirkulär lyder: >Såsom skolebetjänte här i Öre-
bro genom sin supplice gifva ödmjukligen tillkänna, det de af en hop
obetänkta människor både här i staden och på landet med otidigbet vid
sin sockengång blifva bemötta, intet kunnandes åtnjuta det lilla salarium,
Gud och konungen nådigt förunt, utan förvisa dem ifrån sig med hårda
ord till andra och dem, som sina barn uti skolan hafva, sägandes sig
intet vara pliktiga att gifva dem något, för de intet af dess barn något
besvär hafva. [Alltså?] varder publiceradt, att alla såväl i städerna som
på landet böra både efter Guds, den högstes, och i anledning af kungl.
förordningen och lag — — — om de äga barn eller icke, som gå i
skolan eller icke, erlägga till kyrkor och skolor, till präster och djäknar
den afgift, som gammalt bruk varit, och skall ingen fördrista sig uti
detta verk visa någon tröghet, [än] mindre otidighet.» — — — — —
Cirkuläret slutar med att den, som ej lämnade sin afgift eller med bevis
styrkte, att det var honom omöjligt att utgöra den, äfvensom den, som
utfor i otidiga ord, finge bereda sig på en sträng näpst. (8. L. A. 19).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
