Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
I kap. IX (motsvarar kap. VIII i 1614 års handbok) "Huru
handlas skall med dem, som aflifvas skola" finnes, utom det gamla
formuläret, äfven ett nytt, mellan hvilka prästen har fritt val, hvar-
jämte i det gamla formuläret den ändringen är vidtagen, att af prästens
tröstetal till missdådaren det första stycket är borttaget, hvilket onek-
ligen var väl befogadt, då dess innehåll föga lämpade sig för den,
som på grund af sina missgärningar var dömd till döden. !
af Benzelius hos ståndet gjord förfrågan, huru i ett tvifvelaktigt fall
förfaras skulle med begrafning. Benzelius berättade, »att nu nyligen
hade en studiosus af bans stift, hvilken varit preceptor uti ett vackert
och förnämt bus, vid det han skulle gå öfver ett sund, kommit under
isen och drunknat; hvilken fuller har haft ett godt loford för vackert
och sedigt förhållande, men dock aldrig gått till Herrens bh. nattvard
ex hoc argumento, hvilket han alltid skall hafva brukat, när som därom
är tilltalad vorden: ”Emedan sacramentum är ett sådant medium, som
förbinder Gud och människan, i ty att hon då blifver delaktig af
Herrens Jesu Kristi lekamen och blod, då borde bon en så helig för-
ening med synder intet åtskilja. Och som alla människor synda, hvar-
ifrån han sig ej heller kunde excipera, så hade han satt sig före att
intet communicera utaf en så helig spis, förrän han på sotsängen kunde
vara förvissad, att han i världen inga flera synder begå skulle» Frågas
fördenskull nu, huru densamme måtte begrafvas.
Resol. Kungl. Kyrkolagen kap. XI 8 2 förmår, att de, som öfver
år och dag motvilleligen afbålla sig ifrån Herrens nattvard, skola anses
såsom okristne. Men när det jämföres med kap. XVIII $ 12, så följer
det, att världslig rätt däröfver bör döma, när det tviflas om ens begraf-
ning, som i så måtto befinnes hafva lefvat okristligt. Nu kunna väl
omständigheterna variare rem, och synes, lika som detta ej så groft borde
anses; likväl på det forum civile ej må hafva orsak att besvära sig vara
förbigånget uti en sak, som under dess dijudication hörer, kan man åt-
minstone med det korrespondera och sedan efter inhämtadt dess betän-
kande med begrafningen förfara som eynes skäl- och billigast.
! Det i 1693 års handbok strukna stycket var af följande lydelse:
»Käre Brodher, effter tu nu äst gripin och satt j bäcktelse för tina miss-
gerningar, så loffua och tacka Gudh för alla delar, intet twiflandes, at
jw så haffuer warit hans helga wilie, Ty ingen hadbhe kunnet komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
