Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
stora hushållet, men redan på hösten samma år modern dött gifte
sig den yngre, Christina, och ett och ett halft år senare, den 3
Februari 1695, äfven Margareta. Det blef nu nödvändigt för Ben-
zelius att lämna barn och hem i främmande vård, hvilket här föll
sig så mycket svårare, som han själf på grund af sina många kom-
mittéuppdrag var nödsakad att ofta långa tider vistas borta från
hemmet. Det var därför ej att undra öfver att han, trots sina 63 år,
blef betänkt på att träda i nytt äktenskap, både för sin egen och för
barnens skull. Han säger härom i sin egenhändiga lefnadsteckning:
"Efter Guds behag och skickelse och i anseende till min hugnad och :
ålderdom och dessutom hushållets viktiga styrelse, men i synnerhet
för de barnens skull, som i sina späda år betarfva en kristelig upp-
tuktan och nödtorftig skötsel, är jag föranlåten vorden att vara om-
tänkt om en kärkommen vän och maka, som ock Gud behagat mig
utse uti den äreborna matronan Anna Mackeij, den hederlige mannens
och brukspatronens Isac Mackeijs älskeliga dotter och inspektorens,
Andreas Höks på Wattholma, kvarlåtna änka, med hvilken jag blef
i Herrans namn sammanfogad den 10 Mars 1695 på Wattholma
gård i Lena socken.”
Detta val af maka tycks hafva varit synnerligen godt, och de
nio år, under hvilka detta lyckliga äktenskap varade, synas hafva
skänkt både Benzelius själf och barnen den bästa möjliga ersättning
för den förlust, de lidit genom Margareta Odhelias död. Men äfven
detta sin ålderdoms stöd skulle Benzelius nödgas följa till grafven.
Ärkebiskopinnan insjuknade på hösten 1704 i en svår och hetsig
feber, som ändade hennes lif den 31 Oktober s. å. I universitets-
staden, där hon var väl känd, redan innan hon blifvit Benzelii
Rätt som thätta förseglas schulle, kommer thet mycket wackre och
mycket bewekelige invitations Brefwet til sahl. fru Bischopinnans begraf-
ning, för hwilken höge ära och gunst Högwyrd. Fadren af mig och min
hustru ödmiukeligen betackas.»
På baksidan af detta bref har Benzelius själf gjort följande anteck-
ning: »Det omskrefne anagramma och dess elaboration skickades med
nästa post tillbaka med begäran, han ville det låta trycka.» Huruvida
detta skedde, hafva vi icke kunnat utrannsaka och äro följaktligen icke i
tillfälle att delgifva anagrammets innehåll. (Brefvet finnes i L. 8. B.
Kyrkohist. 15. Miscellanea.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
