Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
Benzelius skulle hafva kunnat på sig tillämpa aposteln Paulus
ord: "Jag har arbetat mer än de alla” utan att därför hafva gjort
sig skyldig till själfförhäfvelse; och visst är, att om någon gaf Gud
äran för hvad han verkat i lifvet, så var det Aan, i det han om
sin lifsgärning dömde med aposteln: "dock icke jag, utan Guds nåd,
som är med mig". 1 kraft af denna nåd kunde han verka med
ungdomlig friskhet och kärlek till arbetet ännu i sena ålderdomen,
ja, ännu sedan sjukdom brutit kroppens krafter och band honom vid
sjukbädden eller hemmet. Förlusten af hans trogna maka och ömma
vårdarinna var dock ett allt för hårdt slag för den gamle, och han
var från den stunden ej den samme .som fordom. Sorgen och
känslan af ensamhet bröt hans motståndskraft, om han också ännu
någon tid höll sig uppe. Vi hafva i det föregående omtalat, huru
han på grund af sjukdom var förhindrad att oafbrutet deltaga i
prästmötesförhandlingarna 1705, och af domkapitelsprotokollen kan
man se, huru sjukdomen allt mer och mer tog öfverhand. Så var
han "under större delen af åren 1706—07 förhindrad att närvara i
domkapitlet, men för att ej stå helt och hållet utom tilldragelserna
1 stiftet och viktigare kyrkliga frågor, höll han sammankomsterna
hemma hos sig. Om hans oerhörda viljekraft vittnar ock hans del-
tagande i prästmötet den 10—12 September 1707. Det var, som
om vissheten om att detta var sista gången, han såg sina ämbets-
bröder samlade, gifvit honom kraft att deltaga i mötesförhandlingarna
från början till slutet. Han förutsåg, att hans dagar snart voro
räknade, och han gjorde ingen hemlighet däraf, utan talade i sitt
afsked öppet om huru han gladde sig i hoppet att se sin förlossning
nalkas och gaf sina ämbetsbröder de förmaningar till hjordens fö-
dande, som en trogen herde kan gifva och som de hade sett ärke-
biskopen själf iakttaga. Äfven under år 1708 höllos de ojämförligt
flesta domkapitelssammankomsterna i ärkebiskopshuset. Det sista
sammanträdet. under Benzelii ordförandeskap hölls i ärkebiskopshuset
den 21 December. Sedan blef han sängliggande sjuk, och vid dom-
kapitlets sammanträde den 17 Februari 1709 anmäldes, "huru i natt
in emot kl. 1 i högvördigste herr ärkebiskopens sjukdom, där under
han allt sedan julafton uthärdat, den för honom sälla, men för
stiftet sorgeliga förändringen är skedd, att han i Herranom saligen
är afliden — — — —"4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
