Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Om det år naturens stämma, så är det Guds stämma
— och jag måste väl tro — d. v. s. jag tror, att
detta i allmänhet är hans vilja, beträffande könens
bestämmelse, men därvidlag tror jag, att han ock
tillåter undantag för att hans ändamål måtte
befrämjas. Vad vore eljes alla dessa ledarinnor,
som verkat välsignelserikt och lett det mänskliga
samhället framåt? — vad vore en Elisabeth Frey,
som för männen predikade om förbättringar av
fängelseväsendet och som först hade mod att gå
in i Englands fruktansvärdaste fängelser, dit ingen
man vågade sig utan att åtföljas av stark
bevakning? — Men huru mycken fördom låder väl vid
den allmänna lagen? och i huru många fall
motsätter sig en oberättigad stolthet hos mannen
kvinnans handlingar? — Var är gränsen? — och
vem känner den riktigt? — I de bästa böcker, i
de bästa skolor, hos Frölich heter det: uppfostra
flickor till emottaglighet, de skola icke vara
lagstiftare och lärare, utan i stillhet låta sig undervisa
och lära. Då motsäga ju en föreståndarinnas
plikter dessa förut inpräglade plikter — — om man
icke medger undantag. Ack, det kan måhända
tyckas för djärvt, men det är sanning, såsom
skriften säger om apostlarna och profeterna — som ju
ock inom sitt kön äro undantag: — „Molnet, som
skall giva regn, måste först pressas och brista.“
–Om det är fallet, att föreståndarinnan liar
rätt att meddela inspektorn sina anmärkningar och
dessa av honom även beaktas, då vore, anser jag,
hennes ställning mycket god. Ty därigenom skulle
ju mig besparas den oangenäma nödvändigheten
att göra direkta anmärkningar. Men att a//s
ingenting kunna säga, vore för mig nästan ännu
obc-hagligare, ty då vore jag ju ständigt tvungen
att åse, huru barnen vederfores orätt. Det kunde
jag icke uthärda. Då ville jag hellre låta min
känsla på annat vis plågas......
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
