Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter ett par veckors uppfriskande vistelse hos
sina släktingar skrev hon under hemfärden, i
början av oktober, ombord på ångbåten Viborg
till dem ett brev, vilket kan vara av intresse
att här anföra såsom en målande skildring av
en sådan resas vedermödor för några och femtio
år sedan:
Och åter hava vi kastat ankar och ligga icke
långt från Helsingfors och kunna icke komma in!
Vi blevo i morse så länge uppehållna i
Fredriks-hamn genom att varor där skulle ut- eller inlastas,
att vi sent kunde sätta oss i rörelse, först kl. 10
på morgonen. Så angenäm resan frän P. till
Viborg var, så föga angenäm var fortsättningen i
går och i dag. Till Trångsund gick det helt bra,
men knappt kommo vi ut på en större fjärd, så
tilltog vinden och kaptenen svarade rent ut på min
fråga: „Vi få storm!“ Och så skedde ock.
Snart måste jag gå ned i hytten för att taga på
mig mera kläder till skydd mot blåsten, men där
nere kunde jag icke bliva, utan måste fort åter
skynda upp för att icke bliva alldeles sjösjuk. Med
knapp nöd kom jag lyckligt dit upp och satte mig
på en bänk, där jag höll mig fast i bänken och i
ett rep. Slutligen blev det så svårt att jag icke
mer vågade sitta på bänken, utan knäböjde
framför den, under det jag alltjämt höll fast i repet
och bänken. Jag var den enda damen på däck,
jämte mig ett par officerare och lotsen. Uppe på
kommandobryggan stod den vänliga styrmannen,
som du, Johannes, såg.....Jag lade märke
till att han flere gånger såg ned mot
akterdäck — jag trodde han ville säga något till
lotsen — han tvekade, tog några steg, tvekade åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
