- Project Runeberg -  Elisabeth Blomqvist, hennes liv och gärning. En biografisk studie, enligt brev och dagboksanteckningar / I /
238

(1916-1917) [MARC] Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och plötsligt gick han ned och kom fram till mig
och föreslog mig att gå till mellandäck och sätta
mig där i en bekväm vilstol, som han låtit bära dit
för min räkning. Vänligt ledde han mig vid
handen, ty det var omöjligt att stå stadigt på benen.
Där nere blev jag omhändertagen av en godmodig
ryss — en bonde — som hjälpte mig att intaga
min plats och svepte min pälskappa kring mig, så
snart den kom i oordning. Bredvid mig på däcket
låg en rysk kvinna, tydligen den nämnda bondens
hustru. Hon var också vänlig och vi talade om
stormen, utan att förstå vad vi sade varandra.
En finsk kvinna, med vilken jag kunde växla några
ord, talade med mig om ,,iso meri“ — det stora
havet, och höll i mig med stark arm, då jag ville
stiga upp för att skåda vågorna. De sprutade
ofta vatten över oss och stego ända upp till
kommandobryggan, så att denna blev alldeles våt. Till
och med kaptenen fann stormen alltför stark. Då
skeppet kastades åt sidan, arbetade ensamt det
ena hjulet och det andra surrade endast i luften.
Detta rullande fortsattes i tre timmar eller ännu
något längre, och vågorna från sidan voro mera
mot än med oss. Också kommo vi fram till
Fred-rikshamn först då det redan var alldeles mörkt. I
dag har det också gungat och rullat ganska ansenligt,
men jag fick det såtillvida bättre, att kaptenen,
som hade blivit mjxket vänlig, inbjöd mig och en
ung D:elle Melart att komma upp till honom på
kommandobryggan, emedan man där led mindre av
gungningen och rullandet. Han hjälpte oss sedan
själv dit upp och där stannade jag ända till
middagen. Vi fingo knappt tid till att äta middag under
en lugn stund, då skeppet gick mellan några öar.
Jag kunde icke ens sluta min middag, ty på
„Pel-linge fjärd“ begynte rullandet åter. Tallrikar föllo
från bordet och gingo i kras. En pastor Tengén

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:41:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eblomqvist/1/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free