Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att allt väl fogar sig tillsammans. — Vet du vad
jag själv är därvid? En liten sten, som kanhända
just passar in i det lilla hålet,
föreståndarinne-platsen — en större vore kanske för stor? Efter
mig kommer kanske en stor, stark sten, som dock
stöder sig på den lilla — eller jag är — det vill
säga, jag ville vara både den lilla stenen och även
„litet surdeg, som en kvinna tog och lade i degen
och allt blev surt“.
Med anledning av uppmaningar från de
hemmavarande till brevskrivarinnan att hon dock, trots
tidens knapphet, skulle se några av Schweiz’
skönaste nejder, innan hon ånyo beger sig upp
mot norden, fortsätter hon i samma brev:
Hellre ser jag människor och talar med dem,
än jag ensam gör bekantskap med nya trakter. Om
jag redan kände dessa trakter, ja, då skulle det
väl gå an att ensam uppsöka dem, men så här
vore det för mig blott mer eller mindre bedrövligt.
Människor äro för mig dock alltid mer än berg,
floder och dalar. — Dessa äro för mig vänner,
endast om jag en lång tid känt dem, och då är
jag gärna ensam med dem — och meddelar mig
med dem. Det är med det nya i naturen som med
det nya i konsten. Går jag första gången i ett
konstgalleri, då har jag vanligtvis den oangenäma
känslan av främlingskap och är helt lycklig, om
tillfälligtvis bland tavlorna finnes någon, som jag
känner genom en avbildning. Då hälsar jag på
denna vän och han liksoin för mig in i den nya
värld, som omger mig. Jag vet då att där är
någon, som jag känner, och det ger hemkänsla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
