Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två små tjänande systrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
som Elise väft. Men Elise kunde något, som
framför allt intresserade mig — hon kunde berätta. Hon
hade läst en hel del böcker, och allt berättade hon
för mig.
Bokskåpets skatter voro visserligen nu, efter våi
niors död, öppnade för oss, men det var bra mycket
roligare att höra Elise berätta. Och när hon berättade
för oss, satt hon i väfven "och trädde i skeden". Hur
hennes flinka små hvita händer trädde tråd efter tråd
i "skeden" medan hennes röda friska mun vänligt
berättade om hjältinnans underbara öden för de lyssnande
barnen ...
När hennes romaner tagit slut och hon icke hade
flera att berätta, så visste jag på råd. — Tala om
människor, sade jag, berätta om människor, som Elise
sett och träffat, berätta om dem.
Och så berättade Elise och jag lyssnade . . .
Jag nämnde att Elise var mera än en vanlig
jungfru i huset. Hon var så godt som husföreståndarinna,
och som man säger "betrodd i allt". Däraf tog hon
sig, naturligt nog, litet mera air än en vanlig jungfru
skulle kunnat prestera. Nu hade hon också på sätt
och vis en värdinneställning. När t. ex. någon af
våra släktingar kom på besök, var det en sann fröjd
att se Elise komma ut i det bästa rummet och taga
emot den främmande.
Eller då man satt till bords och Elise bjöd kring
maten — då var det en lust att skåda och en fröjd
att höra hennes vänlighet.
— Åh, tag litet mera — åh, gör det, frestade
hon med sin allra vackraste röst. Och om det ej
lyckades att få gästen att taga mer så kom det så gladt
ur hennes röda mun: åh, tag litet mera för min skull.
Ja, det var ej blott husmoder och värdinna som
lilla Elise fick ställföreträda. Hon fick på sätt och vis
vara i mors ställe därjämte, åtminstone för mig. Ty
jag för min del "tydde mig" ofta till Elise. Vi
hade förstås vår gamla kära farmor i huset, men hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
