Hände sig nu en vacker vårdag, då fru Lucia hade bott några månader på Börtsholm, att ett tåg av sjuka pilgrimer, som voro på väg till Helga Trefaldighetskällan vid Sätra by i Västmanland, begärde att bli släppta över bron. Dessa människor, som hade gett sig ut för att återvinna sin hälsa, voro vana, att de vid vägen boende på allt sätt underlättade deras vandring, och det hände dem oftare, att de fingo ta emot penningar, än att de behövde ge ut några. Fru Rangelas brovaktare hade emellertid sträng befallning att inte visa någon efterlåtenhet, allra minst mot detta slag av vandrare, som hon misstänkte för att vara mindre sjuka, än de ställde sig, och för att draga kring landet av ren lättja. Då de sjuka alltså blevo nekade fri överfart, uppstod bland dem en jämmer utan like. De lama och ofärdiga pekade på sina förtvinade lemmar och frågade hur någon kunde vara nog hård att vilja förlänga deras färd med en hel dagsresa, de blinda föllo på knä på vägen och försökte leta sig fram till brovaktarna för att kyssa deras händer, medan några de sjukas fränder och vänner, som bistodo dem under färden, vände ut och in på sina påsar och pungar inför väktarnas ögon för att visa, att de verkligen voro tomma. Men knektarna stodo alldeles omedgörliga, och de fattigas förtvivlan kände ingen gräns, då till deras lycka frun på Börtsholm kom roende framåt viken i sällskap med sina styvbarn. Hon skyndade till vid oväsendet, och så snart hon hade fått reda på vad det var fråga om, utbrast hon: »Detta är verkligen den allra lättaste sak att avhjälpa. Här gå nu barnen i land en stund för att besöka sin mormor, fru Rangela, och under tiden skall jag föra dessa sjuka vandrare över sundet i min båt.» Både väktarna och barnen, som visste, att fru Rangela inte var att skämta med, då det gällde hennes kära bropenningar, sökte med miner och tecken varna den unga frun, men hon märkte intet eller ville kanske ingenting märka. Ty denna unga kvinna var i allt olik sin fränka fru Rangela. Alltsedan hon var ett litet barn, hade hon älskat och vördat den helgonkrönta sicilianska jungfrun Lucia, som var hennes skyddspatronessa, och haft henne