och jaktvårdare. De kvinnliga innevånarna på Börtsholm skänkte han blott en förströdd uppmärksamhet, och även när fru Rangela kom på besök, höll han sig undan, så att hon aldrig lyckades träffa honom ensam. En skön sommardag, då herr Eskil befann sig på Börtsholm och just satt i sin lönnkammare i samspråk med sin stallfogde, genljöd emellertid borgen av så högljudda skrik, att han måste avbryta sitt samtal med fogden och skynda ut för att taga reda på anledningen. Han fann då, att hans svärmor, fru Rangela, satt till häst utanför borgporten och tjöt värre än en hornuggla. »Det är edra arma barn, herr Eskil!» ropade hon. »De ha råkat i sjönöd. De kommo roende till min strand denna morgon, men på hemvägen månde de ha fått båten full av vatten. Jag såg hemifrån mitt hur svårt de hade det och har ridit hit för att varsko. Jag säger också, fastän eder hustru är min egen brorsdotter, att det var dåligt av henne att släppa ut barnen ensamma i en så klen båt. Det ser för sanning ut som ett styvmorsstreck.» Herr Eskil skaffade sig med några snabba frågor kunskap om åt vad håll barnen befunno sig och skyndade därpå, åtföljd av fogden, ner till båtstaden. Men de hade inte hunnit långt, förrän de fingo se fru Lucia med hela barnskaran närma sig på den branta stigen, som från sjön ledde upp till Börtsholm. Den unga husfrun hade denna gång inte varit barnen följaktig på deras resa, utan gått hemma vid sina sysslor. Men det tycktes, som skulle hon ha fått mottaga en varning genom den mäktiga himmelska hjälpare, som vakade över henne, ty hon hade helt plötsligt gått ut ur borgen för att se efter dem. Därvid hade hon märkt hurusom de med viftande och ropande sökte kalla till sig hjälp från stranden, hon hade skyndat ut till dem i sin egen båt och i sista stund lyckats flytta dem över i denna ur den sjunkande farkosten. När nu fru Lucia och hennes styvbarn kommo vandrande uppåt strandvägen, var hon så upptagen av att spörja barnen om hur de hade kommit i sådant brydsamt läge, och de av att berätta, att de inte alls sågo, att herr Eskil kom dem till mötes. Men