tillät. Men som ingen på allvar vågade misstänka henne för att ha äventyrat sina barnbarns liv för att skaffa fru Lucia hennes herres och mans onåd, så avbröts inte det vänskapliga umgänget, och hon kunde som förut anstränga sig för att beröva den unga borgfrun hennes höga ställning. Länge nog såg det dock ut, som skulle den gamla frun misslyckas i alla sina försök, ty fru Lucias goda hjärta och oklanderliga uppförande tillsammans med hennes himmelska skyddspatronessas hjälp gjorde henne oåtkomlig för alla angrepp. Men fram på hösten inlät sig till fru Rangelas stora glädje hennes brorsdotter på ett företag, som herr Eskil knappast kunde underlåta att ogilla. Detta år hade skörden på Börtsholm blivit så riklig, att den överträffade föregående årets, ja, alla de föregående årens, så långt man kunde minnas tillbaka. Likaså hade jakt och fiske visat sig mer än dubbelt så givande som vanligt. Bislagen överflödade av honung och vax liksom humlegårdarna av humle. Korna skänkte mjölk i ymnighet, fårens ull blev lång som gräs, och svinen åto sig så feta, att de knappt förmådde röra sig. Alla, som bodde på borgen, lade märke till denna välsignelse, och de voro inte sena att påstå, att det var för den unga fru Lucias skull, som den strömmade ner över gården. Men medan man nu på Börtsholm som bäst höll på att tillvarataga och bereda allt årets goda, visade sig där en stor mängd nödställda människor, som alla sade sig vara komna från östra eller nordöstra stranden av den stora sjön Vänern. De skildrade med många tårar och ömkansfulla åtbörder hurusom hela bygden, därifrån de kommo, hade blivit härjad av en fiendehär, som där dragit fram, brännande, plundrande och mördande. Krigsknektarna hade visat sådan ondska, att de till och med hade satt eld på kornet, som ännu stod oskördat ute på åkern, och hade drivit bort med sig all boskap. De människor, som hade sluppit undan med livet, gingo vintern till mötes utan tak över huvudet och utan livsmedel. Somliga hade givit sig ut på tiggeri, andra höllo sig undandolda i skogarna, andra åter vandrade omkring på de