160 ERNST NYGREN och allehanda husgeråd nedlades till den döde, vilket bäst kan studeras i fyndberättelser från vårt västra grannland. Av dessa föremål torde det vara vapnen, som man i allmänhet anser mest karakteristiska för den krigiska vikingatiden. Det eneggade korta svärd, som jämte en lång spjutspets år 1903 anträffades vid Bäck i By socken och vilka båda ses i fig. 53, är av en typ, som sällan förekommer i Sverige, men desto oftare i Norge liksom i västra och södra Tyskland, där det ingick i germanernas beväpning under benämningen »scramasax». De här avbildade föremålen funnos liggande i kors »utan tecken till kol eller ben eller stenar» 2à3 fot under jordytan å en långsluttande sandbank och hava troligen tillhört en grav med obränt lik. Från en gravhög vid Harnäs i Kila socken förskriver sig det fynd, som visas i fig. 54. År 1881 hade man där för en ladugårdsbyggnad undanröjt en obetydlig höjning eller kulle, varvid dessa saker påträffades tillsammans med en »gul kedja», mycket tunn och lätt, samt rester av järnknivar, bådadera nu förkomna. Svärdet är genom sitt bågformiga nedre hjalt en sen typ och troligen ej äldre än 1000-talet; både dess fäste och spjutspetsen hava varit rikt prydda med silverinläggningar, varav dock nu föga återstår. Till samma fynd hör också en tälgstensgryta (25 cm. i gmsk., 10 cm. djup), men tyvärr vet man icke, i vilket förhållande dessa föremål legat till varandra. Troligt är dock, att grytan inneslutit brända ben, en sed, som är mycket vanlig i Norge, men däremot sällan förekommer i vårt land. Flera sådana äro kända från Värmland, såsom från Övre Ullerud och Trossnäs i Nors socken. Fynd av svärd- och »värjfästen» omtalas också flerstädes av Fernow, Djurklou m. fl. Härav må endast hänvisas till en anteckning av 20 maj 1662 i Gyllenius’ Diarium [tr. Helsingfors 1880—82; sid. 248 f.; jfr Fernow sid. 128, not e (76, not 10)]; de »tvenne kalffver aff tackejern», som han där tillägger ett troligen i Väsby, Övre Ullerud funnet svärdfäste, synas ange, att det tillhört vikingatiden. Yxorna hava nu med säkerhet använts som stridsvapen; till den ovan (i fig-54) avbildade kunna läggas ytterligare en från ättehög vid Gillberga kyrka, en från Mellgårdsudden i Älgå socken samt tvenne från Flokerud i Grums. Enstaka spjutspetsar för-