178 SIKTEN SAMUELSSON sagorna åtskilligt om Värmland, och även medeltidskrönikorna lämna några bidrag. Uppgifterna i sådana »medelbara» källor, som historieforskningen benämner dem, kunna dock endast godtagas efter en kritisk granskning och med en viss reservation. För en sammanhängande framställning av en landskapshistoria är man emellertid i första rummet hänvisad till otryckt källmaterial, och detta gäller, såsom torde framgå av det föregående, i särskild grad Värmland. En källforskning av sådant slag är tyvärr en vansklig uppgift till följd av materialets rikedom och dess fördelning på många håll, och framför allt vållas olägenhet därav, att en del av materialet förekommer i centrala arkivsamlingar, där ett sökande efter käilor för landskapshistorien oftast är ett synnerligen tidsödande och föga givande arbete. En icke ringa lättnad har däremot vunnits genom läns-, härads- och sockenarkivens systematiska förtecknande och sammanförande till landsarkiv, en åtgärd, vars betydelse för forskningen knappast ännu till fullo uppskattats, men som säkert skall visa sig synnerligen stor, även om man måste medgiva, att den kan bereda den på ort och ställe intresserade forskaren åtskilligt besvär, då handlingar från landsarkiven givetvis endast kunna utlånas till platser, som äga arkiv med betryggande anordningar mot eldfara. För att förtydliga, vad som ovan sagts, har det synts lämpligt och på sin plats att inledningsvis giva en översikt av de otryckta källorna för Värmlands historia. Detta källmaterial är väsentligen fördelat på fyra ställen, nämligen riks- och kammararkiven i Stockholm samt landsarkiven i Uppsala och Göteborg. I riksarkivet är först att märka riksregistraturet (avskrifter av regeringens utgångna skrivelser, börjande med Gustav Vasa och tryckt t. o. m. 1560); mycket är härur att vinna, men trots de i senare tid alfabetiskt ordnadė innehållsförteckningarna är det, som ovan antytts, ett tidskrävande arbete att finna de handlingar, som röra just Värmland, i synnerhet som sådana för 1500- och 1600-talen förekomma sparsamt. Mycket givande äro landshövdingarnas skrivelser till regeringen. Intressanta, ehuru icke alltid absolut tillförlitliga, äro även allmogens besvär, avgivna härads- och sockenvis från 1500—1700-talen; äldsta handlingen för Värmland är en