216 SIXTEN SAMUELSSON även för Värmland. År 1612 inföllo nämligen norska trupper samt härjade i Nordmarken och angränsande bygder. Efter Karl IX:s död ingick Värmland i hans yngste sons, Karl Filips, hertigdöme, vilket i regel, först under hans minderårighet och sedan under hans utrikes resor och fälttåg, med säker hand styrdes av modern, den bekanta drottning Kristina d. ä. Det förvaltades av henne efter samma principer, som omtalats under Gustav Vasa och Karl IX, såsom ett stort jordagods, vars produkter förbrukades vid slotten, kungsgårdarna och bruken eller redovisades i penningar eller varor. Skatterna erlades fortfarande delvis i naturaprodukter, men många persedlar löstes med penningar, vilka i sin tur av fogden till någon del användes till inköp av lämpliga varor, t. ex. loskinn, mårdskinn och älghudar, som avlämnades i drottningens klädkammare i Nyköping. År 1621 t. ex. uppbar fogden för Västersysslet 6694 daler, varav 3593 kvitterades av drottningen, medan det övriga disponerades för skilda ändamål, från större belopp, t. ex. 1478 daler för gjord försträckning, till mindre, såsom 100 daler till Allhelgonakyrkan i Nyköping och 6 daler till »Kristoffer Khare, ohyrefördrivare, för det fördrivit möss och råttor från Karlsbergs gård». Till Nyköpings slott levererades en stor kreatursdrift på 158 gille oxar, 9 kiävlingsoxar (små), 2 stutar, 2 tjurar, 83 kor, 84 får och 17 getter samt vidare skird talg, 25 kärvar torrlax och 20 kärvar laxryggar. Karlsbergs gård erhöll kreatur, fisk, humle, mjöl, järn m. m., Kroppa bruk humle och ved, hospitalet i Mariestad 5 gille oxar o. s. v. Efter Karl Filips död (1622) återföll hertigdömet till kronan, och därmed var det för alltid slut på det gamla patriarkaliska styrelsesättet. En ny tid krävde nya förvaltningsformer.- Gustav Adolf utarrenderade sin faders bruk, och det enskilda initiativet tog ledningen av den värmländska järnhanteringen, liksom av näringslivet över huvud taget.