298 E. G. LILLJEBJÖRN skolan. Sällan ha hos någon människa nit och fromhet ingått en innerligare förening. Av hans skrifter är den mest kända och betydande Biöblia, det är all den heliga skrift, med förklaringar. Claes Gustaf Myrin, f. 1803 i Västra Emtervik, d. 1835, adjunkt vid Uppsala akademi, botaniker, har bland annat utgivit den utmärkta avhandlingen Anmärkningar över Värmlands och Datls vegetation. Elias Fries yttrar om honom: »Denne skarpsynte och snillrike författare hörde till de få, som på en gång framträda som fullbildade vetenskapsmän». Jonas Gustaf Wahlström, f. 1814 i Nor, d. 1885 i Uppsala, bruksägare, utövade en omfattande publicistisk verksamhet, redigerade flera tidningar och var en flitig medarbetare i Biografiskt lexikon. Ferdinand Ludvig Borgström, f. 1821 i Karlstad, d. 1846, har författat berättelse över En resa i Vermland sommaren 1845. B. Tiden 1850—1890. Namnlösa sällskapet i Uppsala, bildat i början av 1860-talet, bland annat för att motverka den Tegnérska efterklangspoesiens benägenhet för tomt ordprål, räknade bland sina led även en värmlänning, nämligen: Nils Petrus (Pelle) Ödman, f. 1838 i Åmäål, d. 1911 i Stockholm, lektor. Hans vagga stod liksom Dahlstjernas och bröderna Fryxells på Dal, men liksom de kan han med skäl göra anspråk på infödingsrätt inom vårt landskap, för vilket han genom sin personlighet var en typisk representant. Öppenhet, omedelbarhet, glättigt, harmlöst lynne, lättrörd känslighet, barnslig naivitet och ohämmad vana att följa ögonblickets ingivelse utmärkte honom, liksom hans språk var en omisskännlig men ovanligt vacker värmländska. Redan i studentåren debuterade han som författare, med den lilla muntra berät- Fig. 78. Nils Petrus (Pelle) Ödman.