6 GERHARD DYRSSEN Vid samma tidpunkt hade Karlskoga bergslag 19,682 invånare. Folkmängden inom länet utgjorde år 1800 135,438 personer, därav på landsbygden 131,366 personer, och har därefter vid olika tidpunkter uppgått till för länet för enbart landsbygden år 1840 195,546 pers. 189,611 pers. » 1865 259,612 » 249,649 » » 1900 254,284 » 232,107 » » 1910 260,135 » 229,762 » Under de sista femtio åren har länets sammanlagda folkmängd sålunda knappast märkbart ökats, varemot en stark ökning av städernas invånarantal på bekostnad av landsbygdens gjort sig gällande. Den administrativa myndigheten över länet har allt sedan år 1634 utövats av en landshövding, vilken under de tider, då Värmland, på sätt ovan angivits, var förenat med Närke till ett län, bodde i Örebro, men sedan år 1779, då Värmland blev eget län, varit bosatt i Karlstad. Angående landshövdingens åligganden stadgades i den första landshövdingeinstruktionen (av år 1635), att landshövdingen skulle, »såsom konungens vicarius näst religionen och gudstjänsten förnämligen hava ögat på fem huvudstycken, nämligen justitien, krigsväsendet, sjöstaten, lantregeringen och räntorna», och därvid särskilt tillse, att kätterska läror förhindrades, att allmänna byggnader höllos vid makt, att laga ting förrättades och god rättsskipning hölls, att utskrivningar för krigsmakten verkställdes samt att god ordning och politi iakttogos. Länsstyrelsen bestod, förutom av landshövdingen, av, bland andra, handsekreterare och bokhållare, vilka befattningshavare sedermera benämnas landssekreterare och landskamrerare, och under länsstyrelsen lydde städernas styrelser, fogdar, länsmän och tjärdingsmän samt häradsskrivare. I början av 1700-talet uppdrogs en bestämdare gräns mellan de båda avdelningarna av länsstyrelsen, landskansliet och landskontoret, med respektive landssekreteraren