OM VÄRMLANDS KRIGSFOLK 97 landshövdingarna anbefallt att i och för täckande av förlusterna ånyo låta tre och tre rotar uppsätta en ny karl. Men innan detta hann verkställas, kom meddelande, att alla de sex utevarande ordinarie kompanierna och hela tremänningsregementet gått förlorade och skulle nyuppsättas. Den hastighet, varmed de förstnämnda åter stodo fulltaliga, är i sanning förvånande efter den åderlåtning, som landskapen under åren förut fått vidkännas. Efter omedelbart utlysta rekryteringsterminer äro de stora vakanserna fyllda och regementet fulltaligt före årets slut! På vad sätt denna rekrytering tillgått, därom lämna inga handlingar upplysning, men förmodligen fördelades ersättningsskyldigheten proportionsvis lika på de båda landskapen, så att samtliga rotar fingo i lika mån bidraga. Hur som helst så är likväl denna nyuppsättning och den hastighet, varmed den skedde, ett kraftprov, som i motstycke söker sin like. Befälsbristen ersattes också till synes utan större svårigheter, i det att dels befäl från hemmavarande kompanier och från upplösta värvade truppdelar hittransporterades, dels utnämndes på regementschefens förslag av defensionskommissionen dugliga personer till befälsbeställningar, och de erhöllo sedan sina fullmakter »confirmerade» av konungen. Antagligen för att i framtiden hava officerare att tillgå återupplivades nu sekundofficersinstitutionen, praktiserad första gången 1700 och bestående däri, att officerare eller till officerare konstituerade personer värvades av regementschefen. Detta fördubblingsbefäl avlönades kontant, och befattningarna medförde ingen indelning. Men som det var ont om kontanter och på grund därav lönerna utföllo minst sagt »oregelbundet», gick värvningen skäligen klent. Tremänningsregementet hade, alltsedan det 1701 i strid mot utfästelsen överförts till Livland, blivit en föga populär institution, vilket också tydligt skönjdes vid dess återuppsättande. Hur långt detta hunnit, då konungens order av 1 april 1712 om fem kompaniers uppsättande ankom, är ovisst, men troligen var ordern föranledd av den alltför långsamma rekryteringen. Följande månad hölls tremänningsskrivning med »Wermelands dertill mycket obenägne allmoge», som åtog sig det anbefallda manskapets uppsättande samt att — trots landshövdingens försäkran, att dess beklädande skulle Värmtand, II. mi81 7