134 VALDEMAaR VENDEL inbördes bistånd skulle lämnats, om någon förfördelats av gesäller och drängar, men att det aldrig behövde komma i fråga.1 De förströelser, som stodo skolungdomen till buds under 1600- och 1700-talen, voro säkerligen ganska få. Dit kunna vi räkna de årliga besöken å marknaderna, särskildt Fastingen och »Pedersmässomarknaden», där Gyllenius sällan saknades och där marknadsnöjen av enklare slag förekommo.2 Åtminstone en urgammal folkfest levde kvar, i vilken skolungdomen spelade huvudrollen.? Det var majfesten, då man förde »sommaren i by». Den 4 juni 1639 »begynte Scholan giöra Spijrar och Rooser til kyrckian och tå war iagh (Gyllenius) tillijka medh andra på åthskillige Ställe och hämptade blomster, och den 8. om en lögerdagzaffton fördess the från wästre sijdan elffven och til kyrckian medh ett stort process och diskantz siungande, först gingo poickerna och boro lööffruskar, Sedhan en fahna, thär effter 6. som voro klädde til Englar, Sedan Spirorna och sist Rooserna, huilka voro 20. stycken, och så slogoss the vp i kyrckian vid Stoolerna».* Även på landsbygden torde seden att på detta sätt 1 Professor C. F. Falléns Biografiska Anteckningar, utg. av H. Wijkmark. Stockholm 19134. 2 År 1637 uppträdde hos Gyllenii värd, Bengt Andersson, »een göcklare, som hade ett Cantor eller ett instrument, thet han baar på ryggen och thär vthi war konstrijckt och behändigt giordt aff trädh som smått folck, huilcka artigt rörde sigh och gingo omkringh, låtandes see then ytterste domsenss process, Såsom och then förlorade Sonsenss Historiam och Johannis Baptistæ ändelycht, thetta iagh sampt min k: Moder och min brodher Torbiör som til Fastingz marcknan komne voro, medh förundran sågho och Skådade». Om möjligt ännu underbarare var vad Gyllenius »med Moor och Britta» år 1663 fick se i själva Herrgårdssalen, »ther någre Tydskar spelade med Dockor om then Rijke miannen, och en hustru dansade alt omkringh och iträdde öffver 50 tråer j en stoor nåål medhan hon rände omkringh; hon dansade och medh tvenne Suärdh, huilkass vddar hon satte stundom emot brösten, stundom buken, j öhron, j ögonen, näseborarna och j munnen släppandess them medh händerna, och i korsswijss omkringh halsen, sammaledess medh tu Steenfaat, them hon stundom vnder händerna faste hölt, ombytandess them och på mångh Sätt medh them gycklade, så och medh tvenne passeglaass, uthi huilka war något öhl, hållandess stupa medh ölet, war och en drengh förklädd, huilken Larvator sågh grymt uth, han slogh j en trumba på gatorna och thermedh samblade folcket». 3 Festen omtalas även å andra håll. Så hos Karlson, a. a., h. 1, s. XXXI f. och h. 2, s. XLIV ff., där en utförlig skildring av en dylik fest i Örebro 1616 förekommer. 3 Med »rooser» menas här kransar. Spirorna brukade fästas vid förnämligare personers bänkar. I spetsen för tåget skulle egentligen en »majgreve» gå, men stundom fingo flere denna ära (en »baron», en »junker»). Dessa motsvaras här av änglarna. Märkligt nog ämnade Karlstads gymnasister för firande av majfesten 1843 utse två »majkonun-