200 K. A. FRYXNELL Av hittills ännu icke behandlade industrier i Värmland är glasindustrien den betydelsefullaste. Den kommer, om man utgår från arbetareantalet, närmast efter pappersfabrikationen. Länet har 4 glasbruk med ett sammanlagt arbetareantal år 1914 av 774 utav de i landets samtliga glasbruk sysselsatta 5,549. Bland länen är Värmland härutinnan det tredje. Endast Kronobergs och Älvsborgs län hava i fråga om denna industri att uppvisa ett större antal arbetare. De fyra glasbruken äro Karlstads, Liljedals i Ed, som ekonomiskt sammanhör med Surte glasbruk i Älvsborgs län, i det att båda ägas av aktiebolaget Surte-Liljedahl, vidare Glava och Eda glasbruk. De representera på ett betydelsefullt sätt skilda tillverkningar, Karlstads fönsterglas, Liljedals buteljglas, Glava fönsterglas och Eda kristallglas. Den värmländska glastillverkningen har sin huvudsakliga avsättning inom landet; en gren av ifrågavarande produktion, buteljglastillverkningen, är emellertid i icke obetydlig omfattning inriktad på export. Glasindustrien redovisas i den officiella industristatistiken under rubriken »jord- och stenindustri» tillsammans med följande grenar av industriell produktion, nämligen kolgruvor, torvindustri, brytning jämte grovhuggning och krossning av sten, finare stenförädlingsindustri, kalk- och kritbruk, cementfabriker, stengods- och lergodsfabriker, tegelbruk, porslins- och kakelfabriker samt annan jord- och stenindustri. Ingen av dessa industrier spelar i Värmland någon mera framskjuten roll; flera saknas fullständigt, i stort sett beroende av brist på nödiga förutsättningar i fråga om naturtillgångar och råvaror i övrigt. Länet har, som är att vänta, några tegelbruk. De äro 8 till antalet med ett sammanlagt arbetareantal av 227. Där finnas i övrigt 3 kakelfabriker utan större omfattning, 3 torvindustriella företag, som ej heller äga- några större dimensioner, samt stenbrytning och stenförädling på ett fåtal arbetsställen med tämligen begränsat arbetareantal. Inom de industrier i övrigt, som drivas i vårt land, har Värmland icke någon avgörande insats att anteckna till sin favör. Betydelsefulla ansatser i fråga om initiativ och utveckling saknas