334 ARVID HJ. UGGLAa Ursprungligen är släkten dock ej inhemsk i Värmlandsbygderna.’ När man tidigast möter medlemmar av denna ätt, vid övergången mellan fjorton- och femtonhundratalet, äro de bofasta i olika delar av Västergötland, där de framträda i växlande värv av den art, som gemenligen kom på det gamla landskapsfrälsets lott. De möta som landshövdingar och fogdar, sitta som befallningsmän på konungens slott och mönstra kronans knektar. Härigenom och genom de giftermålsförbindelser de knyta — med Stenbockar och Bååtar, Hårdar och Ekebladar — får man en föreställning om deras sociala ställning inom landskapet. Av denna ätt levde i senare hälften av 1500-talet två bröder, Michel och Claes Arvidssöner, av vilka den sistnämnde, som bl. a. en tid satt som befallningsman på Gullbergs fäste och 1611 dog på sin egendom Saleby nära Falköping, är stamfader till alla senare grenar av ätten. Tvenne av Claes Arvidssons söner, Johan och Hildebrand, överflyttade omsider till Värmland och gåvo här upphov till tvenne ättegrenar, Johan åt den som plägat betecknas som Afverstads- och Krokstadsgrenen, Hildebrand åt Värmlandsgrenen, vilka båda under långliga tider haft sitt egentliga tillhåll i detta landskap. En tredje broder, vice amiralen Claes, överflyttade till Finland och blev stamfader för den s. k. finska grenen, som ännu talrik fortlever på båda sidor Bottniska viken. Den nämnde Johan Claesson, på Gustav II Adolfs tid överste för ett finskt regemente, var vid sin död stor jordägare i Värmland, särskilt på Näset, och skrev sig till Afverstad i Ölseruds socken. Genom arvskiftet efter honom splittrades dock hans jordbesittningar åt olika håll. Afverstad tillföll sonen Claes, som skrev sig till denna gård jämte Sund och Uggleberg, båda på Näset. Denne, den berömde sjöhjälten, är släktens märkligaste medlem och blev stamfader för den friherrliga ätten, som ännu 1 Vid författandet av följande kortfattade skildring har jag haft ovärderlig hjälp av en i manuskript föreliggande, av framlidne kåpten Otto Bergström utarbetad släktutredning, som av friherre Evald Uggla godhetsfullt ställts till mitt förfogande. Generalen Gustaf Uggla har haft vänligheten genomse mitt manuskript och därvid fogat åtskilliga kompletterande uppgifter, ägnade att giva framställningen större fyllighet. Det tillmätta utrymmet har dock endast tillåtit mig att till en del inarbeta dessa.