20 AXEL DaHhHLMAN Från Residenstorget leder i västlig riktning och följande älvens bukter Älvgatan. Med sina lummiga träd är den en av stadens vackraste gator. Sedan man passerat Värmlandsbankens förra hus, som nu förvandlats till telegraf- och telefonstation, möter man några gårdar av ålderdomligt utseende, som undgingo branden 1865. Den första av dessa, Lindmarkska, numera Nygrenska gården, igenkännes såsom gammal på den karakteristiska portklappen på förstudörren. Husets undre del skall också vara uppförd under 1700-talets förra hälft. Något längre bort ligger Flachska gården, där stadens postkontor en gång var inrymt i en liten, ännu kvarstående byggnad. Man kommer så förbi den förutvarande Husmodersskolan till det förut omnämnda Klaraborg. Härintill ligger stadens gasverk. Man passerar sedan en större fabrik, nämligen Karlstads yllefabrik, därpå Värmlands läns uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn, som dock skall förflyttas till ett större område på andra sidan älven, och sedan man gått förbi Karlstads spinneri- och väveriaktiebolags fabrik för mattfabrikation, har man inför ögonen det nuvarande stora länslasarettet,1 som ligger ett stycke från älven och utgör en hel komplex av byggnader. Man är nu ute på landsbygden, ehuru fortfarande inom stadens område. En mängd täcka villor skymta fram mellan kullarna och skogsdungarna, allt under det älven fortsätter sitt lopp, tills den omkring 5 kilometer nedanför staden flyter ut i Vänern. Från Residenstorget utgår även, fastän i sydlig riktning, Järnvägsgatan. I hörnet av torget och denna reser sig Värmlands Hypoteksförenings hus, som även skonades vid den stora branden. På andra sidan gatan ligger riksbankshuset, ej stort, men genom sin portal och ornamentering synnerligen vackert. Där gatan utmynnar vid planen framför stationshuset, har man till höger ett stort, ståtligt stenhus, som bland annat inrymmer ett hotell, benämnt Hotell Drott. Mitt emot på andra sidan ligger det mera anspråkslösa Hotell Temperance. Vad som hittills skildrats har varit den egentliga kärnan av staden, den s. k. Tingvallastadsdelen. Emellertid var det naturligt, att den stigande folkmängden krävde ökat bostadsutrymme. Stadens planlagda område, som enligt stadsplanen av år 1865 1 Se Del II, sid. 44.