VÄRMLANDS STÄDER OCH KÖPINGaR 73 mer i denna. Namnet betecknar sundet mellan sjöarna Mellan-Fryken och Övre Fryken eller själva hjärtat i denna äkta värmländska bygd med dess fagra natur och stämning av romantik, som inspirerat en Selma Lagerlöfs diktning. Vad som föranledde bebyggandet av en ort i gamla tider var antingen förefintligheten därstädes av en ansedd kyrka, som blivit liksom en metropol för den omgivande trakten, eller ställets egenskap att utgöra platsen för en årligen återkommande marknad, som dit sammanförde människor från olika håll. Båda dessa förutsättningar hava sedan långt tillbaka förefunnits för sammanförandet av bebyggare till Sunne eller dess omnejd. Om kyrkan heter det: »Sund eller Sunne Moderkyrka har, utan twifwel, waret i bruk ständigt, så efter, som före Digerdöden, ehuru någre Hemman då blefwo öde. Det är ock ingen twifwel, at ju Kyrko-Herrarne städse bodt härwid, och, såsom i et af de hederligaste Gäll, haft sig anslagna lika ansenliga inkomster, så at de wäl kunde prunka såsom Kaniker och mindre Prälater.» Såsom marknadsplats hade Fryksdalsbygden under lång tid Åmbergsheden, som låg en kilometer nordväst om Sunne. Det är om marknadslivet här, som Fredrek på Rannsätt i en av sina visor erinrar med orden: Men for han te »ävie gläija» på hea. Beträffande Sunne har det även varit andra orsaker, som medverkat till samhällets uppkomst och utveckling. Bland dessa må nämnas: det centrala läget i den långsträckta dalgången och de bördiga trakterna runt omkring å ömse sidor om Fryken ävensom den omständigheten, att vid Sunne finnes den enda landsvägsbro, som förbinder Frykens östra och västra stränder. Den första bron, som var belägen längre norrut än den nuvarande, skall hava byggts redan på 1600-talet eller till och med tidigare; den nuvarande bron är byggd år 1899. Oaktat alla dessa medverkande omständigheter till en samhällsbildning gick dock utvecklingen för Sunne i detta hänseende mycket långsamt. Orsaken härtill torde hava varit, att befolkningen i den stora församlingen till sin huvudsysselsättning hade jordbruk, och att den fördenskull icke kände någon synnerlig böjelse att flytta tillsammans på en enda plats. Ännu år 1870 funnos i