Om den värmländska allmogens liv i helg och söcken under gångna tider.- Av Arvid Runestam och Sixten Samuelsson. NNU EFTER MITTEN AV DET 19:DE Århundradet hade allmogen i Uppland såväl som i flera andra av Sveriges landskap i mångt och mycket bibehållit samma levnadssätt som under medeltiden», skriver en folklorist vid behandlingen av ett ämne av samma art som här föreliggande. I vilken utsträckning omdömet kan äga sin giltighet, lär väl vara svårt att avgöra, men det förefaller att vara en rimlig och naturlig sak, att den utveckling och de förändringar, som otvivelaktigt förekommit bland allmogen även under tidigare århundraden, försiggått mycket långsamt och att mycket gammalt bibehållit sig ännu i mannaminne. Det ställer sig otvivelaktigt olika i olika landskap allt efter folklynnet. Värmlänningen är visserligen knappast utpräglat konservativ till sitt skaplynne, men man torde dock utan överdrift kunna påstå, att gammaldags seder och föreställningar levat kvar även i vår hembygd långt in på 1800-talet, ännu för 50, 60 år sedan. Då skedde stora förändringar i den värmländska allmogens liv, som stå i närmaste samband med förbättrade kommunikationer, särskilt anläggandet av de första järnvägarna, nordvästra stambanan och bergslagsbanan, och dessa förändringar hava varit så genomgripande, att man med fog kan kalla de sista årtiondena en »ny tid» och i motsats