DEN VärmLÄänDdSka ALLMOGENS LIV UNDER GÅNGNa TIDER 139 stod ju ursprungligen av ett enda, nästan kvadratiskt rum med ingång från ena sidan, och torp-, backstugusittare- och säterstugor av detta enkla och ålderdomliga slag torde kanske ännu förekomma här och var i avlägsna bygder av Värmland och hava i varje fall förekommit mångenstädes ännu i mannaminne. Den enrummiga stugan’ tillbyggdes på gaveln med en svalgång, och denna delades ofta i två avdelningar, en förstuga med dörr på husets framsida samt ett mindre rum. Bostäder av dessa typer, med odelad eller delad svalgång, äro också bekanta från vårt landskap. Genom tillbyggnad av ännu ett större rum vid ng al Eele 15 Zäe länd från gens gavel fick man långstugan, som är känd från skilda delar av vårt land och som enligt samstämmiga vittnesbörd synes ha varit ganska karakteristisk för välbärgade värmländska bonde- ’hem i förra hälften av 1800-talet. Långstugan bestod alltså av två större rum, ett i vardera ändan av byggnaden; det äldre, ursprungliga kallades i regel stugan, det senare tillkomna nystugan” Mellan dem låg gangen (förstugan) och, innanför denna, ett litet rum, kåven, som ursprungligen saknade eldstad och fönster samt användes till förvaringsrum för bohag och andra föremål av skilda slag. Eldstäder funnos däremot både i stugan och nystugan och infördes med tiden även i kåven, som bl. a. brukats vid brännvinsbränning. Den fick också användning som »gästrum» för resande och benämndes då ofta »kammern». Stugan tjänstgjorde som bostad och arbetsrum för hela familjen och dess tjänstefolk. Nystugan var ett slags helgdagsrum, som sällan togs i bruk och i vardagslag också användes som förvaringsrum för en mängd föremål, som icke fingo plats i stugan. När stugan vid stigande krav på bekvämlighet blev för trång, togs kåven i bruk som kök. I södra Värmland översättes sålunda »kåve» med »kök i gammaldags stuga». Såsom torde framgå av det föregående, är långstugan en relativt ny bostadstyp, ehuru med ganska gamla anor i förhållande 1 Om denna och följande byggnadstyper jämför fig. 29, s. 149. ? Benämningarna växla något. I övre Älvdalen kallades stugan för »sittstuvan», vilket väl är detsamma som »Sätestuffun», som antecknats ur Olme härads domböcker 1652. På Näset hette nystugan vanligen »ut i stuva» eller »utstuvan» och vardagsrummet »in i stuva».