334 BILDER FRÅN VärmLand avgränsade bygder, där folkspråk och folklynne fingo mera sär- ’ egna drag. Sådana bygder äro trakterna kring sjöarna i Färnebo och Nyed, kring Klarälven och Frykensjöarna, kring Värmeln och Glafsfjorden samt kring de långsmala sjöarna i Nordmarken. Dessa bygder befolkades redan tidigt i förhistorisk tid, och den på sina ställen ganska bördiga jorden har tidigt tagits i bruk samt givit upphov till ett ganska betydande jordbruk. Till en viss grad kan man emellertid om såväl detta dalgångsområde som om moränmarkernas Värmland tillämpa Geijers ord: Här järnet bröt bygd och bryter den än På höjd och i dalar djupa. I skogen går Trätäljas yxa igen, Och furor i strömmarna stupa. Bland forsars dån, vid hamrarnas takt, I lågande masugn, i gruvornas schakt, Där växa mest Värmelands skördar. Och arbetet stiger allt högre opp, Från Vänerns strand emot Norden; Det pustar utefter strömmars lopp, Det tämjer den stenbundna jorden. Framför det störta de urgamla träd, Bakom det uppstiger den grönskande säd, Fast njugg än mot odlarens möda. Selma Lagerlöf har kallat malmfälten »Värmlands klappande hjärta». Om bilden godkännes, skulle man kunna likna gångna tiders många järnbruk vid ett vitt utgrenat artersystem och de förr dånande stångjärnshamrarna vid det värmländska hjärtats pulsslag. Dalgångarnas och moränmarkernas Värmland, häri inbegripet vissa delar av södra Värmland, kan med en viss rätt, som ovan antytts, kallas järnhanteringens och brukspatronernas Värmland. Råvaran fick man från bergslagens och andra gruvor, moräntrakternas skogar gåvo träkol åt hyttorna, och vattenfallen i denna starkt brutna terrängs många vattendrag gåvo kraften. Järnhanteringens betydelse och historia, som tillhör en gången tid, har skildrats på annan plats i detta arbete, liksom den moderna storindustri, för vilken den fått vika. Det har också på sina ställen framhållits, huru skogsbruket och trävaruindustrien på många ställen tagit arv efter hyttor och bruk.