Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ee
— 50 — EN
Roland. böjde sina ögon till dess de mötte pör-
trättet, som hängde på väggen öfver hava bädd.
Derefier lade han sin band på hennes bufend och
svarade:
”Jag säger inte alt jag känner mig bedröfvad
öfeer alt jug måst frälsa dig, min Ulla. Inte
kuude jag yppa för alla dessa menniskor hur jag
fått div bild. Ack, den bar varit mig till stor
tröst sedan dess, Låt os nu glädjas öfver att vi
se hvarandra åter, och glömma den långa, sorg-
liga tid som förflutit”
”Ja, du har rätt; vi vilja glömma allt och äfven
alla dem, som gjort oss olyckliga. Säg mig blott om
du ingenting önskar, Kan jag ingenting göraför dig?”
”Nej, Ulla,” svarade Rolond, ”jag har allt hvsd
jog längtar efter, så länge du vill blifva inne hos
mig, och du reser ju inte; bort ännuf?
”Nej, Roland, jog stannar.”
”Hur länge?”
”Hela dagen.”
Roland ruskade på bufvudet
”Det är längre tid, än som behöfvea,” hyiskade
han med ett vemodigt leende.
Och nu lefde de sig åter tillbaka till sin ung-
dom, de glömde tid och rum och allt omkring
sig, för att anförtro åt bvarandrea hvad de hade
tänkt och hoppats medan de varit skilda åt. Och
gällan har väl måbända varmare och innerligare
böner uppsäudta till vår Herre, än dem som Julie
denna afton bad för Rolands räddning.
”Sa blott, Ulla,” sade Roland, ”hur skönt solen
skiner hit in till oss i kammaren; hon har alltid
varit min bästa vän, och när jag är död, så
säg dem, att de lägga mig på ett ställe, der hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
