Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Hufvudslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
mycket för hennes skull. — Du tiger, svara
mig, — du älskar henne alltså?,,
»Ja,, hviskade Jakob, ,jag älskar henne.,,
Madsan stod några ögonblick tyst, derpå
utbrast han, som om han talade vid sig
sjelf:
Olyckan hemsöker då mig i allting. Jag
ville fälla min fiende och träffar min son,
föräldrarne hata, barnen älska. — Nå väl!
jag skall stadna här, efter du ber mig der-
om, men mera må du ej heller begära, Ja-
kob. Jag vill icke vara den förste, som
öppnar dörren för öfverstens gömställe. Det
behöfves ej heller, ty der kommer hans vär-
ste fiende.,,
Ännu medan Madsan talade trängde en
klar ljusstråle in till dem, stoft, kalk och
murstycken ramlade ned från taket. Daniel
Friis hade fått hålet färdigt, hans gestalt
visade sig i öppningen, medan han sänkte
sig ned i hvalfvet. Två dragoner följde ef-
ter, den siste försedd med lykta.
I det samma Jakob såg ljuset tränga
fram ned från hålet sprang han fram till
väggen och öppnade den största af de två
dörrarne. Sedan denna dörr blifvit dragen
intill muren doldes alldeles den andra in-
gängen, genom hvilken Sofi Lykke kort för-
ut försvunnit. Madsan såg allt, han fattade
sonens afsigt med att dölja dörren in till
öfversten, men hindrade honom icke; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
