Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Hufvudslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
vände sig emot Daniel, som, blossande ai
ansträngning, och halft oigenkänlig af jord
och kalkdamm, utstötte ett rop af förundran
öfver att se honom. <JClockarens närvaro
bortröfvade hälften af hans triumf;
Hur har du kommit hit, skolmästare!
— och Jakob, din son, också. — Hvad be-
tyder det här?,
Madsan pekade upp mot hålet vid trap-
pan och svarade:
» Vi funno denna nedgång, just som vi
bröto igenom takhvalfvet.,,
,Och öfversten! öfversten! hvar ha wi
honom ?,,
Madsan tycktes kämpa med sig sjelf.
Den fruktansvärdaste ångest afspeglade sig
i Jakobs ansigte. Några ögonblick förgingo
under tystnad. Lyktskenet föll öfver de tre
männens anletsdrag och belyste högst olika
uttryck. Jakob böjde sig ödmjukt och obe-
märkt och kysste faderns hand.
Då höjde den gamle sitt hufvud, bestämd
och stadig, kampen hos honom var till ända;
han log emot Jakob och lade sin hand på
hans skullror.
Hvar är öfversten?, upprepade Daniel
häftigt.
,Jag vet det icke,, svarade Madsamn.
Du vet det icke — vi skulle då ater
förtelat honom, och åter tappat ett slag?,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
