Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klarera ett lån. Magistern, som är hans något mera
förståndige vän och rådgivare, lovar att hjälpa
honom ur knipan, om han vill avgiva ett löfte att noga
följa hans föreskrifter. Glunten avlägger löftet med
glädje, men då han till slut får höra, att det gäller
att gå och be sin stränga moster om pengarna och
sålunda nödgas för henne bekänna sitt slöseri, blir
han allt annat än glad. Men vad var att göra? Det
var enda utvägen ur förlägenheten. Säkerligen var
det inte första gången hon fick träda hjälpande
emellan.
Andra Giuntar, som utmärka sig för uppsluppen
munterhet och glatt studentlynne, äro ”Magisterns
misslyckade serenad” och ”Nattmarschen i S:t Eriks
gränd.” I den misslyckade serenaden får man höra de
båda studenternas förtvivlan över att de icke, hur
vackert de än sjunga, kunna väcka den sköna, som
de ägna sin hyllning. Till slut brister deras tålamod,
de bulta och väsnas på allt upptänkligt vis, men
förgäves. Hon blott fortfar att sova, och de båda
uppvaktande ha haft sitt besvär förgäves.
Wennerberg hade emellertid även sinne för det
allvarliga i studentlivet, och ibland kan mitt under
ysterheten och skämtet till och med en stämning av
bitterhet och svårmod framträda, såsom i ”Magisterns
monolog” efter Gluntens avresa från Alsike,- dit
magistern följt sin vän, efter det att denne tagit sin
examen och för alltid skall lämna Uppsala:
3 — Svenska tondiktare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
